Då var man hemma i vardagen igen. Jaws verkade bättre när jag kom hem och vi tyckte att hon var på väg åt rätt håll, men den 5/11 somnade hon in. En sorgens dag i Asmundtorp, hon har gett oss mycket och hon blir svår att ersätta. Men livet går vidare och fast man ville packa ihopa den dagen så får man se framemot det man har och njuta av livets goda dagar med många timmar vid dammen. Men, men, life goes on.
Men vi vänder tillbaka till Japanresan. Ett varningens ord för de som ska åka dit, det tråkiga med Japan är alla tågresor, det är mycket tid som går genom att sitta på ett tåg. Allt står på japanska och antal japaner som pratar engelska är minimalt. Så man måste vara någorlunda förberedd och veta vilka tåg man ska ta och var man ska byta (vi fick en del hjälp :-) ).
Men allt detta överväger ändå vilket land Japan är, underbara människor, naturen, miljön och framförallt bergen i Yamakoshi. Utsikten från bergen är underbar.
Anledningen till resan är att jag känner en av domarna i England, och han i sin tur känner odlarna sen 13 år tillbaka. Han brukar ta med domarna från England till Japan för en turist/hobbyist resa. Och hade jag inte varit med i JSC och trainee så hade inte detta varit möjligt.
Som han sa till mig, detta är som att känna Alex Ferguson och få chansen att komma in i Manchester Uniteds omklädningsrum och hänga med spelarna.
Så man känner sig hedrad.
Höjdpunkterna var när vi fick en privat visning av koi hos Matsunosoke, hur en kohaku utvecklas med åren. Och även hur en sanke utvecklas med åren. Hur många får det?
Vi fick håva koi hos Shintaro, sitta och fika inne hos han. Äta lunch där nästan varje dag.
Om man ska sammanfatta denna resan så var den 10 ggr bättre än förra resan.
Men man har fått en del tankeställare angående koihobbyn.
Vad gynnar den och vad gör att den kan gå framåt?
Hur mycket som skrivs i tidningar och böcker är sant?
Många tankar har det blivit och en inblick i koivärlden har det också blivit.
Stefan
